Äntligen har man gått och blivit mamma...har fått en alldeles egen liten familj!! ♥
Tillvaron kan inte kännas bättre...är uppe i det blå hela dagarna...och man kan liksom inte sluta titta på det vackra lilla livet som har kommit till oss!!
Våran dotter heter Milicia och kom till världen den fredagen den 29 oktober kl 01:05...min och jonas bästa dag någonsin-men samtidigt va de ett rent helvete...men gud så värt allt va!!



Värkarna började redan på oonsdagen då vi åkte in på övertidskontroll...men eftersom inte så mycket hade hänt så åkte vi hem...eller ja först tog vi en promenad i borås och gick o köpte lite bodys o pyjamas till de lilla livet som vi inte visste något om då... Värkarna blev allt tätare o smärtsamare ju längre dagen gick o jonas ville åk inpå sen kvällen men ja vägrade (dels för att ja va rädd för förlossningen skulle starta) och dels för att jag inte ville bli hemskickad...så vi stod ut hela natten med värkarna. Fösökte få någon vila men va lite svårt då ja fick gå upp ur sängen var 15 minut typ...ibland lyckades ja somna en halvtimme men vaknade direkt då TENS-maskninen stängdes av efter 30 min...(den är en maskin som skickar elektisitet som dövar värkar)....
När morgonen kom så lyssnade ja på älsklingen och vi åkte in...halv 9 va vi  i borås och kom in på ett rum... Gjorde CTG tester efter varandra hela tiden...värkarna blev srakare o mer hela tidne men sakta gick det...för sakta tyckte jag! Och arg som ett bi va ja för inte fasen fick ja någon hjäälp!! Inte enst en alvedon!!! Så halv 3 på eftermiddag fick ja äntligen 2 panodil och fick hoppa ner i ett bad!! Fatta att det skulle ta 6 jävla timmar för att få en liten värktablett-hade fansen kunnat vara hemma den tiden ist ju!!
Ja ja när ja väl kom ner i badet så lugnade ja mig kraftigt...blev väl nästan kokt så varmt som ja badade...hahaha jonas satt o spolade varmt vatten i svanken på mig hela tiden och skrttade åt hur röd ja va :p Utan honom och hans stöd hade ja nog slagit någon för den dåliga komunikationen mna fick med läkarna...men när dom bytte personel vid halv 3 så kom mia o lisa och tog hand om oss-världens goaste människor!! Dom tog in mig till förlossningsrummet och slängde ner mig i badet igen efter att dom givit mig lite pannkakor =)

Trots att dom va så snälla så va de fan krut i tanten och hon fick mig till att komma upp ur badet ( ja vägrade först o sa att ja tänkte stanna där föralltid hahaha) och ta ryggmärgsbedövningen!!  Shit...ni som följt med här ett tag vet ju att ja knappt tar ett stick i fingret...men med jonas halvt liggandes över mig och Mia som höll stenhårt i mig så klarade jag det-tror att det va för min goda vän Lustgasen haha...funkade nog mer än vad man anade just då man låg där.
Tyckte att den bedövningen värkade fint men efter ca en timme så avtog den och ja fick en dubbeldos!! Men de resulterade i att jag fick en extrem jäkla klåda!!! Det kliade överallt, fötter, händer, rygg, huvud, öra, bröst, kväväck ja överalllt så ja blev galen!!
Och tyvärr så fick ja även bivärkningen att ja fick 39,5 i feber oxå :( Som tur va så märkte inte jag något utav det för ja va så taggade på att få ut bebisen...min förlossningsskräck satt fortfarande i men den kicken man hade när man låg där o varje värk betydde att man snart skulle få se den lille så blev man faktiskt lugn.
Och trots feber o klådan så hade vi en ganska rolig stämmning där inne....tills ja skulle få bäckenbottsbedövningen!!! Shit alltså ja har nog aldgir varit så rädd tidigare men lustgasen, jonas o mia gjorde att jag genomförde det och den befrielsen va kanon!! Herregud vilken lättnad...blev så bra att ja till och med bad om den igen när den slutade värka (ca 1,5 till 2 timmar sitter en sådan i) Och efter den andra dosen så kunde ja o jonas vila lite...kännes skönt att få vara ifred och hålla om varandra lite.
Men det varade inte så länge för då hade dom byt läkare igen (nattskiftet hade börjat!) och hon tyckte att allt gick för långsamt...vilket ja iof håller med om...16 timmar senare och man är bara öppen 6 cm alla dessa värkar!!!
Så trots att dom tagit vattnet på mig, gett mig pådrivande dropp, 2 doser ryggmärgsbedövning och 2 bäckenbottsbedövning så  fortskred det inte...så i ren hast så säger läkaren-lägg dig på rygg vi ska ta ut ryggmärgsbedövningen och ge dig en annan.
Då fick ja panik o frågade varför? Och då sa hon att-de blir kejsarsnitt och narkosläkaren är på gång ner så vi måste skynda oss!
Fan paniken bara bröt sig loss och ja började skrika och gråta...va fan dom andra läkarna sa att allt såg bra ut o dom vägrade ge mig snitt tidigare på dan då ja bönade o bad av smärta men helt plötsligt-trots att både bebisen o jag mådde fint så skulle de bli akut kejsarsnitt!!??!!
Så när narkosläkaren kom in 2 minuter sernare så va ja redan bortkopplad från alla sladdar o sånt för att bli iväg rullad till operation men ja skrek o sa att ja vägrade att sammarbeta om dom inte sövde mig!!
Läkaren va väl inte allst glad på mig och berättade hur dum ja va som inte vågade vara vaken m.m.m.m... Tyckte så synd om mig själv och självklart jonas som bara stod där med ett knipe kläder i handen som dom tryckte upp under näsan på honom o sa-ta på dig detta om du ska va med!!
Usch blir så arg när ja tänker på det!! Ja va hur ledsen som helst o bönade o bad om att ja inte ville vara vaken och när ja pratade med jonas (min ända trygghet) så snäser läkaren o säger- de är ingen ide att prata med honom, det är ja som bestömmer!!
Fan då blev ja arg o röt till...haha då försvann rädslan o ja berättade vilket svin han va!! Så tillslut fick ja som jag ville och blev sövd, men ända in i det sista så fick man inte en vänlig kommentar eller blick utav de läkarteamet!! Så de sista ja tänkte va:hoppas jag vaknar upp igen o får se barnet!!
Så vips så hade dom skickat ut jonas och satt en mask över ansiktet och helt plötsligt så väcktes ja av en annan sköternska som sa-välkommen tillbaka,du har fått en dotter!!

Då rullades ja upp till uppvaket och efter lite krångel med att ja rykte ut sladdarna ur näsan som gjorde mig illamående och sköterskan tryckt tillbaka dom ett par gånger så ser jag genom en glasruta hur jonas kommer gående med något på armen, ett litet knippe tyg är vad ja ser...allt annat är så suddigt...kännes som ha jade grus i ögonen i flera timmar efter att ja vaknat!
Men känslan när jonas pussar mig i pannan och säger-älskling det blev en liten tjej, våran lilla Milicia...
den känslan går inte att sätta ord på...då va allt annat borta-det fanns inget förutom vi tre i mitt huvud då....så när ja kollat på de lilla flickebarnet ett tag så somnade vi alla tre tillsammans igen på uppvaket tills vi skulle upp på BB.
Vi stannade på bb i 4 dygn för ja va så svag efter operationen...kunde inte resa mig ur sängen själv och knappt äta de 2 första dagarna...hade dåligt blodvärde så dom ville ge mig blod men ja vägrade!! Så Jonas va den som fick ta hand om älskade lilla milicia...kändes väldigt tungt att bara kunna se på då han gick runt med henne o goasde o byte blöja m.m Men så fort ja kunde så fick hon ligga hos mig o pussas...självklart kröp även pappa jonas ner oxå...de 4 dygnen flöt ihop med varandra o vi visste inte vad som va dag eller natt-och vi brydde oss inte heller för den delen...vi bara njöt av flickan och varandra...trots alla smärtor och värktabletter så va man ju så lycklig!! Ända gångerna ja bröt ihop o grät va då de kom in o skulle ge mig massa sprutor i benet varje dag :/blääää säger ja till det men de funka ju tillslut =)

Den 3:dje dagen kom Mia upp på BB och hälsade på oss...hon va så glad att ja klarade det o gratulerade oss massa gånger...men sen blev hon allvarlig och sa att hon läst min journal och pratat med de andra barnmorskorna på förlossningen. Och hon lät inte särskillt glad över hur det hade handskats allt sammans...så hon fråga hur vi upplevde det och de va väl då ja kom ihåg allsammans...dels för att jonas berättade hur de hade gått till och dels för att ja inte hunnit tänka på det innan-man va ju så lycklig över lilltjejen så inget annat fanns ju i tankarna.
Och då kom ju de där känslorna tillbaka och hon sa att det inte får gå till så som de gjorde...och att det inte borde varit så...och de är väl därför ja är så arg över det nu antar jag. Så hon o barnmorskorna tycker att ja ska ta upp det med sjukhuset-men vi får se om ja orkar...För på ett sett känns det ju helt okey eftersom det gjorde att min dotter kom välbehållen till världen men samtidigt så borde man ju fått ett par minuters andningsrum innan dom bara skickar iväg en och med ett så elakt bemötande och utan information så ger det ju inte direkt något förtroende för läkaren m.m.... Har fortfarande inte fått någon info om varför det blev snitt, och så akut som det blev oxå för både jag och milicia mådde fint säger dom...ända kommentaren vi fått är "det gick för långsamt" och den är lite svår att godta som ursäkt. Så det får vi se hur de blir...men summan av kardemumman om man säger så, så ordnade sig allt och vi mår nu kanon allesammans...och jag skulle göra om det tusen gånger för att få henne!!



Jonas kom nyss innanför dörren och han nästan sprang fram till Milicia och bara pussade p henne...hihi...hade tydligen varit väldigt jobbigt att vara utan oss idag på första arbetsdasden :p

Sen vi kom hem så har vi mest bara varit och försökt få in lite vardagsliv i rutinerna men de är inte alltid så lätt när massa har ring, smsat, majlat och knackat på här hemma...alla verkar vilja träffa det lilla barnet men vissa får snällt vänta...just nu är det familjen och de närmsta som har varit här...men de har varit mycket ändå...men så kul att äntligen få visa henne..hon har ju varit såå himla efterlängtad!!


Sen så har vi faktiskt varit på en utflykt till borås i fredags...de va någon som min syster hade planerat i nästan 2 månader...trodde ju lilltjejen skulle blivit lite äldre till dess men nu blev de som de blev o ja är så glad att vi fattade beslutat att åka ändå... Vi visste ju inte vad de va för en överraskning, syrran hade sagt att vi skulle på resturang typ....men när vi kom dit så visade det sig att de va en liten herrgård och ett överraskningsbröllop!! Jag grät som en tok av lycka...usch vad ja måste sett ut!! Men hon va så vacker och sken verkligen som en sol när hon och robban kom gåendes ner för trappan i bröllopskläder och live musik i bakgrunden... Efter cermonin och ala kramar så visades vi in till en loge som va helt vit med silver detaljer och massa tända ljus...så vackert dukat med 5 rätters mat och massa romantiska inslag! Hade inte kunnat önska mig själv ett bättre bröllop!!
Så nu är min syser en Fru Danklint med världens bästa maan vid sin sida =)

Nej nu ska ja pussa lite på milicia och jonas innan jag ska laga mat. Bilder får ni imorgon troligtvis...har inte hunnit lägga över dom på datorn men borde nog göra det-har redan ca 500 bilder på lilltjejen...så det är nog dax för det snart :p

(Vet att det blev ett jäääätte långt inlägg men läs det inte om ni har massa åsikter om det :p)