Fan, orkar knappt med alla mina tankar som far omkring i mitt huvud nu =( vill bara lägga mig ner och gråta en stund! Igår va ja nattis, robin, alex och patrik ute och la en nalle till christian som omkom i bilolyckan i lördags...och i morse vaknade ja av ett sms där de stod att en vän från Vara gått bort i natt oxå!!
Kom för en stund hem till Linda, har varit på minneslunden för Emil. Jätte fint, men hur många människor som helst som bara grät. Tror inte han förstår hur många de va som älskade honom. Nu har han lämnat massa minnen till oss, och en helt underbar och vacker son! Tog knäcken på mig så tårarna spruta då lille oliver på lite vingliga ben gick fram till fotografiet och peka och sa- Pappa! Med en jätte glad röst =( hur ska man förklara detta för honom sen? Så många frågetecken som ploppar upp i huvudet hela tiden!

Emil Andersson

  
Vila i Frid!